Abort

Problemet med fri, statligt finansierad abort – går det att lösa? Ja – det finns faktiskt en lösning som är både rimlig och moraliskt acceptabel för alla parter. Men för att förstå vad problemet egentligen handlar om behöver du läsa hela texten nedan. Det tar bara tre minuter. Häng med!

Du har sannolikt hört någon säga:
- Allt liv kommer från Gud, och allt liv börjar vid befruktningen.

Ja, så kanske det är. Men många menar att frågan om livets början är komplex, och kan därför inte enbart definieras vid befruktningen. Av det skälet så kan man inte alltid följa den regeln, anser många, troligen de flesta. Och det måste rimligen respekteras.

Påståendet att allt liv börjar vid befruktningen  är dock samtidigt romersk-katolsk teologi. Den är skriven i sten. Därför måste du i den katolska kyrkan respektera den. Det finns ingen väg runt detta.

När den trofaste romersk-katolska personen mot sin vilja, blir tvingad till att bekosta aborter för kvinnor med en annan tro, då är det ett problem. Orsaken är lagen om religionsfrihet.

Religionsfrihet är en grundläggande rättighet. Den är instiftad i svensk grundlag. Religionsfrihet betyder att ingen person får utsättas för religiöst tvång. Alla har rätt till tankefrihet och samvetsfrihet. Alla vet det. Det är fel att tvinga någon att agera eller leva emot sitt samvete. Även om vi tror oss själva veta bättre eller om syftet är gott så är det en kränkning. Av det skälet, så är fri, statligt finansierad abort ett mycket, allvarligt problem, moraliskt, etiskt, och rättsligt.

Det finns en möjlig lösning – en modell som redan har införts i USA, men som sällan lyfts fram i svensk debatt, allra minst av public service.

Hyde-Amendment

Hyde-ändringen inskränker inte rätten till abort. Den påverkar bara hur den finansieras. Den hindrar alltså inte någon från att göra abort. Hyde Amendment, eller Hyde-ändringen innebär att federala skattepengar (statliga skattepengar) inte får användas för att finansiera aborter i USA - med undantag för våldtäkt, incest eller där moderns liv är i fara.

Varje delstat i USA får dock efter eget tycke och smak stifta sina egna lagar i abort frågan. Om en delstat vill använda sina egna skatteintäkter för att subventionera aborter, står det dem helt fritt att göra det.

Vad skulle detta innebära i Sverige?

Om Sverige skulle införa en motsvarande modell, där statliga skattemedel inte används för att finansiera aborter, men där regioner, kommuner, organisationer, privata försäkringar eller privat-personer frivilligt kan bidra med pengar till abort-kliniker för att på så sätt säkerställa tillgång till legala och säkra aborter. En sådan lösning skulle ge varje individ möjlighet att leva i enlighet med sin person-liga övertygelse, utan att påtvingas ekonomiskt ansvar för beslut de inte delar.
En rättsinnig och skälig alternativ väg att gå, som är både rimlig och moraliskt acceptabel för alla, registrerade medborgare.

Vården slipper pressas till att utföra ingrepp som strider mot personalens samvete. Detta tillvägagångssätt balanserar kvinnans rätt till valfrihet med respekt för den enskildes samvetsfrihet. En rättvis lösning där ingen tvingas följa någon annans övertygelse och som därtill, på ett både rättsligt och etiskt sätt skulle lösa den nuvarande oerhört problemtyngda tillämpningen av både religionsfrihet och, mänskliga rättigheter.

Abortlagstiftningen i USA - en överblick
Sedan Högsta domstolens beslut 2022 (när domen Roe v. Wade upphävdes) har varje amerikansk delstat rätt att lagstifta fritt kring abort. Det här innebär stora variationer - från totalförbud, till full tillgång till abort, under hela graviditeten.

Respekt, hänsyn och omtanke

Abortfrågan är känsloladdad och djupt personlig. Men om vi i Sverige vill göra så som USA har gjort i den här frågan, - värna om mänskliga rättigheter och religionsfrihet, då behöver vi öppet, sakligt och respektfullt överväga Hyde-amendmentförslaget som - utan att inskränka någon kvinnas rätt över sin egen kropp - respekterar alla, samveten.

Abort

Fakta - Slutsats

Enligt gällande svensk lagstiftning har vi idag fri statligt finansierad abort, oavsett anledning, fram till vecka 18.

Huruvida den havande kvinnan ifråga vill genomföra aborten bara för att slippa föda eller därför att hon just då vill ägna sig åt annat än att föda och uppfostra ett barn, bryr lagstiftningen sig inte om.

Ingen människa har rätt att döda barn, vare sig barnet har lämnat mammas mage eller inte. Abort handlar om att avliva en varelse som svårligen kan hävdas vara något annat än en människa. Det är ett medicinskt faktum att en bebis i livmodern är livskraftig långt före födseln.

"Men det är ju ett foster! - inte en människa!"
Vår existens är biologisk. Vi blir till vid befruktningen och därefter så växer vi. Om fostret inte betraktas som en människa då är det acceptabelt att utföra abort när som helst under hela graviditeten. Fostret får inte ökat värde eller värdighet med varje graviditetsvecka.

Vid befruktningsögonblicket påbörjas en process som avslutas först efter tonåren, inte vecka 22. Att under den här processen säga när fostret är att betrakta som en människa låter sig inte göras.

Hjärtat börjar slå efter 5 veckor. Fostret reagerar på sång och musik, suger på tummen och kan drömma. Fostret har en egen unik DNA, en egen unik RhD-uppsättning, och fostret, det känner smärta.

Argumentet att det är kvinnans, och ingen annans kropp, som det handlar om, det är uppenbart felaktigt. Det är två kroppar, och, två liv inblandade. Problemet är att fostret inte är i stånd att artikulera sitt intresse om att få leva. Att barnet lever i moderns mage ger inte modern rätt att döda barnet.

Det finns inga förhållanden som kan rättfärdiga avlivandet av en oskyldig människa. Vi kommer inte tillrätta med våldtäkt och andra orättvisor genom att låta kvinnorna göra abort. Övergreppet har i förekommande fall redan skett och aborten blir enbart en enkel väg ut.

Att vältra över vuxenvärldens problem på de små barnen som inte kan föra sin talan genom abort, är därför fel.

Rättsmedvetandet i ett civiliserat samhälle säger att samhället ska beskydda de människor som är värnlösa. Alla människor, har en okränkbar rätt till liv.

Skadan ifråga genom våldtäkten är fullbordad. Skadan går icke att vare sig återställa, få ogjord eller återbörda. Den stackars befruktade kvinnan ifråga är tvingad (enligt gällande svensk lagstiftning idag), mot sin önskan, att välja.

Det nödtvungna valet som ligger vid handen, som det handlar om, är att antingen vältra över kvinnans vuxenvärlds problem på det lilla barnet genom att döda barnet. Eller, genom att låta barnet få leva, leva med det problemet.

Av vad jag begriper och kanske erfar måste barnet alltså få leva. Kvinnan som är ett brottsoffer, är enligt min mening med beaktande av civiliserad rättspraxis och etisk medvetenhet, tvingad att föda barnet, och leva med det problemet.

Ett samhälle som befrämjar, bekostar och genomför ingrepp där fler brottsoffer skapas genom att ta livet av oskyldiga barn, det är inget civiliserat samhälle.

Undantag för incest och allvarlig medicinsk fara för modern bör kanske trots allt vara de enda tillfällena då abort kan rättfärdigas. Men bara då.

Att av ren bekvämlighet med stöd av gällande svensk lagstiftning förstöra ett foster med livskraft, det är av vad jag förstår ett flagrant brott mot FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna. Varför då?

… Men;

– Jag måste ju tänka på och ta ansvar över min egen framtid?
– Det är ju ett oönskat barn, - därmed dömt till ett dåligt liv?

– Jag känner mig inte beredd just nu att bli förälder.
– Jag vill planera mitt föräldraskap, jag skaffar barn senare istället.

Livets vägar är, outgrundliga. Så är det. Att i förväg veta hur det lilla livet i magen kommer att klara sig det kan ingen, veta.

♦

Skärp till dig nu

När jag var liten då tillbringade jag all min barndoms somrar hos min morfar och mormor på Grötö - en mycket liten ö i Göteborgs skärgård. På den tiden då var alla som bodde där yrkesfiskare - ett oerhört slitsamt och sympatiskt yrke.

Den moraliska och själsliga styrkan hos dessa fiskarfamiljer under 30-, 40-, 50- och 60-talet låg i en helt annan division än vad vårt Sverige är byggt på idag. Jag snackar här om ett helt annat virke än vad de flesta av oss idag brukar kunna referera till.

Endast nio månader gammal lämnades min mamma bort av sina biologiska föräldrar, utan släktens vetskap, till fiskare Otto och Svea Eriksson på Grötö som sjutton år senare kom att adoptera henne.

Min mamma berättade för mig att hon var adopterad och att hon i vuxen ålder, endast en enda gång under ett kort möte, hade sökt upp och träffat, var för sig, sin respektive biologiska förälder. Huruvida eventuell fattigdom var orsaken till att abort inte kunde genomföras, vilket var olagligt 1931, och vem hennes respektive biologiska förälder var, det berättade hon aldrig.

När jag frågade henne om deras namn och vilka de var, då sa mamma till mig - med en sargat sorgsen, skräckslagen, dock avgjort beslutsam blick - som jag aldrig kommer att glömma; - nej, han var en ond, man. Jag vill inte, att vi pratar om det. Och så fick det bli.

Min fullt friska, beskyddande, enastående, urstarka, fantastiska mamma, - upp-vuxen i ett riktigt tufft arbetarehem fick uppleva ett långt, exeptionellt innehållsrikt och oerhört fint liv. Alla mina övriga kända familjemedlemmar, utom min far som också fallit ifrån, gör det fortfarande.

1963, när jag var 10 år gammal, då råkade en bekants familj till min mamma plötsligt ut för en tragisk omständighet. Innebärande att deras då 6-åriga dotter skulle tvingas bo på barnhem, vilket den utlämnade då fullständigt skräckslagna lilla flickan absolut inte ville. Min mamma erbjöd då föräldrarna att deras flicka kunde få bo hos oss istället så länge. Men hon blev kvar hos oss. Att min uppväxt och mitt liv därefter på det här sättet kom att och att berikas med en tvättäkta lillasyster är en gåva, som gjort mitt liv rikare på ett sätt jag aldrig kunnat föreställa mig. Idag är hon gift och har två friska, jättefina, hyperklyftiga barn.

♦♦

Jesus kom också som ett sårbart oväntat barn. Trots socialt stigma omfamnade Maria livet. Josef accepterade faderskapets ansvar. Och båda kämpade de för att skydda honom från att dödas. Miljarder människor kom därför att leva ett bättre liv.

En bakterie på Mars betraktas som liv. Men ett hjärtslag på Jorden, det är inget liv? Det är först nu med 68 år på nacken jag begriper varför nästan bara äldre människor inkasserar visdom.

Public service som intagit reproduktionsrättens altare vill inte ha några begränsningar i abortfrågan. Så är det. Public service extremt stora marknads-andel har gjort att abortmotståndarnas syn på abortfrågan inte på långa vägar när tillmätts samma utrymme som abortförespråkarnas. Det är icke tillfyllest.

Svenskens ställningstagande till abort har genom statsmedias verksamhet därför kommit att bli en mognads sak, tror jag. Att jag genom min inbetalda skatt är tvingad till att bekosta aborter för kvinnor som inte har någon lust att föda barnet i sin mage, det gillar inte jag.

När en man och en kvinna valt att ha samlag då ingår ett ansvar att ta dess konsekvenser.

♦♦♦ 

Specifikt och kortfattat

Förslag till ny svensk abortlagstiftning:

• Den nuvarande abortlagen (SFS 1974:595) avskaffas i sin helhet.
• Statlig finansiering tillåts endast för aborter som sker på grund av våldtäkt, incest eller om moderns liv är i fara.

• Enskilda individer kan själva, eller genom privata försäkringar och ideella organisationer, frivilligt bidra till att finansiera säkra och lagliga aborter.

• Varje kommun ges självständig rätt att besluta om lokala riktlinjer för abort samt om eventuell användning av egna skattemedel för detta ändamål.

Den här modellen värnar både kvinnans rätt till val och individens samvetsfrihet, utan att någon tvingas finansiera kvalfulla handlingar de inte stödjer. Den stärker mänskliga rättigheter, respekterar religionsfriheten och avlastar vårdpersonal från samvetskonflikter.

♦♦♦♦

FN
Om förslaget som innebär att pro-choice personer kan donera pengar till abortkliniker för att säkerställa tillgång till legala aborter - och till följd därav säkra aborter - antogs av FN och västvärldens regeringar, då skulle det på ett både rättsligt och etiskt sätt lösa den nuvarande oerhört problemtyngda tillämpningen av både religionsfrihet och, mänskliga rättigheter.

Men på grund av att våra korrupta medier, fake news & vårt public service undanhåller Hyde-ändringsförslaget som är en rättsinnig och skälig allternativ väg att gå, så förblir förslaget okänt. Det är alltså skälet till att ingen förändring sker, tror jag.

♦♦♦♦♦

Mitt personliga ställningstagande till abort

Kvinnan har ensamrätt till sin kropp, och därmed full rätt att bestämma över den. Det gäller även hennes rätt till liv, frihet och möjligheten att sträva efter lycka. Men den andra kroppen som växer i hennes mage – det livsdugliga, ofödda barnet – har hon ingen ensamrätt till, lika lite som någon annan människas rätt till liv, frihet och framtid. Jag är således emot abort. Trots detta så är jag pro-choice. Varför? Jag har ingen exklusiv rätt till att döma vare sig den havande kvinnan eller någon annan i den här frågan. Som kristen har jag överlämnat den uppgiften till Skaparen.